Buon Ma Thuot 10/4

Så var vi på väg norrut igen, denna gången åker vi mot hoi an. Har stannat för natten i Buon Ma Thuot och imorgon bär det av mot Kon Tum där vi gör vårt andra nattstopp innan Hoi an. Vägen hit var inte den bästa. Vi bestämde oss för att ta en lite mindre väg uppe i bergen och maps.me föreslog vägen så det kändes ju ganska pålitligt. Men efter att vi kört i kanske en och en halv timme övergår den asfalterade vägen helt plötsligt till en grusväg och sen enbart sand. Vi får vända och köra tillbaka en bit där vi såg en grupp vietnameser så vi pratar med dem och de ritar en karta till oss som säger att om vi kör tillbaka en kilometer och svänger höger kommer vi till rätt ställe. Så vi gör som vi blivit tillsagda och kör tillbaka. Men när vi kommer fram till där vägen börjar blir vi mer osäkra på om det verkligen är rätt. Vägen de sa att vi skulle ta är en jordväg, med massa stenar och väldigt brant. Men vi har inte så mycket val så vi börjar ta oss ner för sluttningen. Det är mer och mer stenar och svårt att komma fram pch efter ett tag så blir vägen en stig. Vi möter några män som viftar och säger att vi är på rätt väg, så vi fortsätter. Stigen går igenom skogen, gräsdungar, genom stora vattenpölar, upp och ner för branta backar precis vid bergsväggarna. Inte helt lyckat, först trillar Mikaila, en tjej från californien jag reser med, och sen trillar jag. Inget allvarligt dock, mikaila fick inga skador och jag fick bara ett uppskrapat knä och söndriga byxor. Ungefär som att vara tillbaka när jag var liten och alltid hade såriga knän.

Efter en lång lång bit kommer vi äntligen ut på en smal väg, som fortsätter ytterligare några kilometer. Vi kommer fram till en massa vägarbetare så vi stannar för femtionde gången och frågar om vi är på rätt väg. De nickar och viftar vilken väg vi ska ta. Så vi fortsätter och efter många om och men kommer vi ut på en asfalterad väg, den var inte i något bra skick och massa löst grus och gropar men kändes som den bästa vägen någonsins efter att ha spenderat så lång tid på en smal stig genom skogen. Vi fortsätter en lång bit och kör fel ett x antal gånger innan vi kommer fram till en riktig asfalterad fin väg. Vilken lättnad! Vi är båda grymt lättade och tacksamma att vi klarade oss igenom med både oss och scootrarna vid liv.

En fin asfalterad väg övergår plötsligt till en grusväg och väldigt brant backe och där tig vägen slut. Floden som vi kört bredvid under en lång tid är det nu dags att komma över. Men ingen bro finns. Enbart små träbåtar, utan motor och bara rep knutna över floden för att dra båtarna över. Helt otroligt! Något jag aldrig upplevt tidigare. På andra sidan floden kommer vi äntligen till mer civiliserade vägar och massor med folk går på vägarna och det är en lättnad att se bilar igen. Går flera tiotal med barn längs med vägen som alla vinkar och säger hej. Så underbart, är nog inte vanligt med västerländska människor i det området. Alla stirrade, inte på ett läskigt eller creepy sätt bara med nyfikenhet och glädje. Kul att möta människor som verkar så godhjärtade och glada. Efter flera kilometer kommer vi äntligen ut på Ho Chi Minh highway och vi sätter full fart norr ut. Tacksamt nog stöter vi inte på några fler problem eller traumatiska upplevelser. Bara en lång slät väg framför oss. Efter en timme eller så stannar vi för att äta, fanns inte så mycket att erbjuda så det slutar end att vi bara köper en vattenmelon och delar på. Sem bär det av de sista timmarna till Buon Ma Thuot. Trötta men glada att äntligen vara framme checkar vi in på hotellet och Mikaila tar en powernap och jah går ut på en liten promenad för att sträcka på benen och lite mat. Är nu tillbaka på rummet efter en god middag och det är snart läggdags för att orka upp imorgon igen till en ny lång dag på scootrarna. Ska förhoppningsvis i alla fall vara en enklare väg imorgon men man vet aldrig med Asien hur vägarna ser ut. Det återstår att se imorgon och vi ber att våra scootrar ska starta och gå som på en räls. Öm i hela kroppen efter en lång dag på cyklarna blir det nu lite film och frukt innan det är dags att krypa ner i en ovanligt mjuk säng. :)